Sinnesrobönen

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total

att den släcker min indignation

över det som är fel, vrångt och orätt.

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder

och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta

om möjligheten att nå en förändring

bara för att det som är fel är lag och normalt,

att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet

bara för att jag är i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid

hos en ensam

Sinnerobönen får vara den bön som leder oss in till söndagens vila.

Det är svårt att hitta rum för vilan, hur ska jag hinna med allt under som jag inte haft tid att göra under veckan?
Jag ska hinna med att umgås med min familj, ta hand om mitt hem, träna min kropp och vara andlig.
När ska jag hinna med att andas?

När paniken knyter sig i strupen och världen riskerar att falla över mig ställer jag mig på knä och ber sinnesrobönen.

“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra …”

Denna enkla mening kan bli en nyckel i mitt och i ditt liv som ger oss en väg ut från det instängda.

Låt denna söndag få vara en vilodag på det sätt som fungerar i ditt liv och som gör att du faktiskt kan komma styrkt och modig till måndagen.