Att vara kyrkoherde

Att vara kyrkoherde vet jag inte mycket om.
Det jag vet är att jag trivs väldigt mycket med att vara församlingspräst.
Min kusin Simon Jonsson är pastor i Kustkyrkan i Jävre har reflekterat lite över samma sak och gjort en släktforskning där han konstaterar att mängden av kyrkoherdar i vår släkt är ganska stor.
Ett utdrag ur släkttavlan från (http://pastorsbloggen.wordpress.com/2010/10/27/om-att-saga-forlat-till-sina-gener/) är så här:

Anders Johannis. Kyrkoherde i Piteå. År 1554. Farfars farmors morfars farmors mormors mormors morfar

Andreas Nicolai. Kyrkoherde i Piteå. År 1550. Farfars farmors morfars farmors morfars mormors farfar

Nicolaus Andreae Rehn. Kyrkoherde i Piteå. År 1580. Farfars farmors morfars farmors morfars mormors far

Gerhardus Gerhardi Jonae. Kyrkoherde i Skellefteå. År 1584. Farfars farmors morfars morfars morfars far

Anders Petri Grubb. Prost i Nederluleå. År 1590. Farfars farmors morfars morfars morfars morfar

Nicolaus Petri Turdinus. Kyrkoherde i Bygdeå. År 1593. Farfars farmors morfars mormors mormors morfar

Andreas Nicolai Burman. Kyrkoherde i Lövånger. År 1630. Farfars farmors morfars mormors mormors far

Johannes Jonae Tornaeus. Kyrkoherde i Nedertorneå. År 1639. Farfars farmors morfar mormors morfar

Jonas Fluur. Kyrkoherde i Torsåker. År 1647. Farfars farmors morfars morfars farfars far

Johannes Nicolai Laestadius. Kyrkoherde i Arjeplog. År 1661. Farfars farmors morfars farmors morfars far

Ericus Emporagrius Fluur. Kyrkoherde i Skellefteå. År 1657. Farfars farmor morfars morfars farfar

Hans Fluur. Kyrkoherde i Burträsk. År 1680. Farfars farmors morfars morfars far

Ericus Petri Noraeus. Kyrkoherde i Silbojokk. År 1690. Farfars farmors morfars farmors mormors far

Johan Johansson Laestadius. Kyrkoherde i Silbojokk. År 1690. Farfars farmors morfars farmors morfar

König Hansson Granlund. Komminister i Sorsele. År 1710. Farfars farmors morfars farmors far:

Anders Alenius. Kyrkoherde i Arvidsjaur. År 1740. Farfars farmor morfar farfar.

Ericus Johannes Fluur. Kyrkoherde i Umeå. År 1740. Farfars farmors morfars morfar

Anders Alenius. Kyrkoherde i Lycksele. År 1768. Farfars farmors morfars far

Tydligen så verkar något ha hänt efter 1768, för efter detta finns det inga tecken på några kyrkoherdar. Undrar vad som bröt linjen? Just nu känns det väldigt skönt att det är Kent Nordin som är kyrkoherde och inte jag.

Prästvigning

Det är svårt att beskriva hur jag upplevde prästvigningen och jag tror det är en sådan sak man ska bevara i hjärtat. Men jag är glad över att få prästvigas, just för Luleå stift. Det känns verkligen hemma på alla sätt.

Sen är det omöjligt att beskriva hur tacksam jag är till biskop Hans och Annika Nordekvist, familjen, vänner m.fl. som vandrat med mig dessa år. Sen blev festen väldigt trevlig, synd bara att jag inte fick tid att prata med alla så mycket som jag önskat. Stort tack till alla som var med och som hjälpte till.

Nu ska jag njuta av dagens ledighet för att sen hugga i med arbetet i Lycksele församling.

 

Exodusbloggen

Denna termin har varit en av de mest intensiva terminerna under mina fem år. Det handlar inte om att arbetsbelastningen har varit extremt hög, utan om att vi har tvingats att ständigt reflektera över svåra frågor. Det har gjort att jag inte haft någon energi eller lust att skriva något på min blogg. Nu är terminen snart slut och jag skall snart prästvigas för Luleå stift. Det känns ansvarsfullt på så många plan att jag bävar. Samtidigt känner jag en vila i att gå in i ett ämbete som burits av kristna människor sen de första kristna. Vidare får jag vila i att min biskop och hans adjunkt samt domkapitlet har förtroende för mig, även om jag inte alltid själv har det.

Exodus
Exodus från http://bigiufan29.wordpress.com/2011/02/17/envisioning-the-exodus/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Återigen har min sida fått ny design. Tyvärr råkade mina gamla bilder försvinna i och med detta, men så kan det bli. Nu heter bloggen Exodusbloggen vilket anspelar på israeliternas uttåg från Egypten för att återvända till sitt hemland. Lite så kan det kännas att återvända hem till norra Sverige. Till viss del kommer jag likt israeliterna att tänka tillbaka på det vi hade i Uppsala, men samtidigt är det i norra Sverige vi vill vara och känner oss hemma i. Känn dig välkommen till att följa vår resa.

Citat som står som underrubrik till bloggen kommer från Syraks vishet och jag fick det av en god vän, som en tanke att bära med sig så här i uppbrottstider.