En intressant sak med Ignatius är att han har blivit så populär i så många olika sammanhang. Det mest spännande sammanhanget är klostret i Kumlafängelset. Läs gärna mer om det i Sydsvenskan. Jag tror att orsaken till hans popularitet är att hans retreatform är grundad i egen erfarenhet och ur ett ärligt sinne. Vidare tror jag att man attraheras av att det talar till fantasin och att den är individualiserad.

Vill man veta mer om Ignatius och kanske själv vara med på en retreat så kan du kontakta Föreningen Kompass som har fokus på detta.

“Få människor anar vad Gud kunde göra av dem, om de utan förbehåll ville överlämna sig åt nådens ledning, om de fick distans till sig själva och helt överlämnade sig åt den gudomlige Mästaren, så att han kunde forma deras själar mellan sina händer”. av Ignatius av Loyola

Åter till spelet. Min erfarenhet av spel som baseras enbart på kändisar är ganska blandade. Mike Tysons Punch Out är en klassiker medan andra spel är misslyckade.
Jackie Chan spelet har många trevliga sidor. Först av allt är musiken riktigt bra, den känns kinesisk på ett Nintendo vis. Grafiken är trevlig, framför allt för att karaktärerna är ganska stora vilket gör att en gamling som mig själv kan se dom utan förstoringsglas.

För att vara lite mer teologisk så skulle spelet kunna användas som en grund för att lära ut en mängd buddistiska visdomar.

Jackie Chan möter groda

JC är alltid arg förutom när han står stilla

Svartmuskig motståndare

Vattenfall

Bonusbana tillsammans med en äldre man

Tigrar är onda

Till att börja med har jag studerat hans ansiktsuttryck. Förutom när han står stilla så ser han arg ut. Detta hör troligen samman med termen Wu-wei som i korthet handlar om icke-görande som norm. Den person som således kan finnas utan att påverka är mer upphöjd. Observera ansiksuttrycket på grodan som uttrycker samma sak. Grodor är lyckodjur och i detta spel likaså. När man spöar på grodan så spottar den ut något bra, t.ex. ett extraliv eller så.

En annan intressant detalj är de mänskliga fienderna i spelet som skildras som svartmuskiga. Mina tankar förs till Mongoler, kan det vara så att man fortfarande förknippar ondska med mongoler?

Bonusbanan börjar med att den äldre mannen för en upp till en himmel där man ska hoppa på moln. Även här kan man tänka sig att det är påverkat av buddistiskt tänkande där den vise mannen leder sin lärjunge upp genom himlarna till en “bonusbana”.

Kort sagt är spelet helt klart värt att lägga ned lite tid på och det kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Jag tror det får placeras mellan Martin Lönnebo och Jet Li.

• Läser Kinesiska och försöker skriva ett examensarbete så att jag ska bli klar med min Teol.kand någon gång.
• Är “föräldraledig” med min dotter på dagarna, vilket är fantastiskt roligt och jobbigt som stryk ibland.
• Jobbar deltid tillsammans med Jon på Omnicore med Interface design och Webb programmering.
• Geocachar sporadiskt.
• Läser Annika Spaldes bok Ett annat rike, den både utmanar och provocerar mitt tänkande.
• Lyssnar på William Gibsons – Spook country.

Livet är gott men lite väl intensivt ibland.

Tankarna befinner sig ofta i framtiden i och med att jag förhoppningsvis ska prästvigas till sommaren.

Kingdoms

Till min stora glädje har jag fått godkänt i grekiska och väl godkänt i andra kurser.
För att fira detta har vi städat lägenheten och haft en underbar söndag med goda vänner.
Första hittade vi en bra pulkbacke där vi tillbringade ett par timmar med snowboardåkning, pulkåkning, madrassåkning m.m.
Efter detta intog vi en god middag och spelade en hård omgång kingdoms.

Innan våra ärade gäster masade hemåt såg vi på lite bilder som Sune Jonsson fotat.

Bild fotad av Sune Jonsson

Oftast tycker jag det är skönt att avgränsa livet i mindre enheter. Detta tror jag är en grund i det mänskliga livet. Redan i början på bibeln så finner man hur Gud skapar jorden och att han gör det indelat i sju delar.

Idag är det många människor som har jobb som tangerar fritid och fritid som tangerar jobb vilket gör det svårare att vara helt ledig eller att vara helt på jobbet. Vilket gör det svårare att vara hel(ig), det vill säga odelad.  När jag ser på bilderna som Sune Jonsson fotograferat påminns jag om en tid när världen var indelad och på ett sätt var det då lättare att hantera relationen mellan arbete och fritid.

Samtidigt skulle inte jag vilja slita ut min kropp på det sätt som skildras i Jonssons böcker där människor var utslitna vid 50års ålder.

Det jag vill är att hitta sätt så jag kan göra mitt liv mer hel(igt) och en del av detta är att kunna strukturera upp tråkiga saker i sitt liv. Men det kommer mer om detta om en vecka ungefär. Tills dess kan du som läser detta försöka att vara närvarande i det du gör. Börjar tankarna fladdra bort när du gör något så försök att släppa det som distraherar och kom ihåg var du är någonstans.

En skäggig man i luva

Idag firar vi ankomsten av en mycket skäggig man.
Det kan vara lite svårt att förstå kopplingen mellan jultomten och Jesus. Jultomten är en mycket sammansatt person med delar av svensk folktro, ett katolskt helgon och Coca Colas marknadsavdelning. På många sätt är tomten en produkt av vårt samhälle där vi fortfarande har inslag av katolicism och svensk folktro tillsammans med “förnuftig” kapitalism. Ursprungligen utförde tomten sitt jobb baserat på om barnen i fråga hade varit snälla eller dumma vilket kanske var en morot för barn att hålla sig i skinnet och för föräldrar att ha någon att hota med när barnen bråkade.

Med tiden kom jultomten att bli den person som varje år kom med högvis av prylar till alla barn och vuxna. Jag försökte förklara för min 3åring detta med tomten men insåg att hans 3års logik hade genomskådat konceptet direkt genom en enkel fråga: “Varför?”.

I motsats till denna ologiska företeelse så upplever jag Gud som betydligt mer rimlig. Varför sände Gud sin son till jorden? För att han älskar oss.

Men varför älskar han oss? Det är en fråga som ni kan fundera på under julen och skriv en kommentar på bloggen här.

Nu kommer det att dröja någon vecka innan nya bloggpostningar kommer från min sida.

Hemmagjord gräddglass och varm blåbärssylt. Bildkälla: http://www.folkbladet.nu/?cat=89

En av några få bloggar jag följer är Underbar Claras. Jag kanske inte är målgruppen eftersom jag har uppfattat att den riktar sig till kvinnor/tjejer i första hand. Men det som tilltalar mig är hennes direkta språk och mycket njutningsfulla innehåll.

Vad kan göra en gladare än recept på god mat, desserter och hembakt bröd? Jo kanske att själv göra allt detta.

Men att få följa en blogg där innehavaren verkligen brinner för det hon skriver om gör mig så oerhört glad. Hon verkar leva det liv som hon själv vill leva och det är spännande när folk lyckas med detta. Jag vill kanske inte ha hennes liv men jag skulle önska att jag kunde leva det liv jag verkligen vill leva.

Nog pratat, gör ett besök på hennes blogg, den är läsvärd på många sätt.

Underbaraclara

Ljussabel för att värma kaffe. Bildkälla: http://entertainment.howstuffworks.com

Star Wars filmerna är fantastiska. Jag älskar sagor och särskilt där det är så tydligt vem som är ond och vem som är god.

Livet idag är så komplicerat och det är hela tiden en mängd svåra val man måste göra. Ena stunden är kvicksilver det värsta miljöhotet mot mänskligheten men sen ändras detta och lampor tillverkade av kvicksilver är miljölampor.

Inte konstigt att människor flyr till enklare världar med alla möjligheter till att uppfylla sina fantasier.

Tur att vi har julen som faktiskt är en riktigt brutal högtid. Det vi väntar på och firar är födelsen av killen som varit med och skapat jorden och som  slutligen kommer att se till att allt det onda fösvinner.

Kan det bli enklare än så?

Uppsala universitetshus devis

Döda poeters sällskap är en film som berör mig på djupet.
Spockdelen (eller Bonesdelen) av min hjärna försöker intala mig att det bara är en film men se det går inte hjärtat på.
Filmen är gammal men det är uppfriskade att se unga människor våga tänka nytt, modigt och oerhört fel.
Jag skulle önska att mina barn blev fritänkare. Om han växer upp med insikten att “Tänka fritt är stort men att tänka rätt är större” så blir jag missmodig. För mig är det viktigt att våga provtänka och hela min gymnasietid gjorde jag och några goda vänner detta. Vi tänkte ständigt fel men ibland kom det några guldkorn som har burit mitt liv.

Tillbaka till Döda poeters sällskap. I en av scenerna blir den populära läraren sparkad och eleverna inser att nu är det slut på frihet. Eleverna ställer sig då på sina skolbänkar och säger: “Captain o captain”. Jag har förstått innebörden av händelsen men inte var frasen kommer från.

Idag har jag fått svaret. Det är från en dikt skriven av Walt Whitman och nedan följer den i sin helhet.

O Captain my Captain! our fearful trip is done,

The ship has weathered every rack, the prize we sought is won,

The port is near, the bells I hear, the people all exulting,

While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring;

But O heart! heart! heart!

O the bleeding drops of red,

Where on the deck my Captain lies,

Fallen cold and dead.

O Captain! my Captain! rise up and hear the bells;

Rise up–for you the flag is flung for you the bugle trills,

For you bouquets and ribboned wreaths for you the shores a-crowding,

For you they call, the swaying mass, their eager faces turning;

Here Captain! dear father!

This arm beneath your head!

It is some dream that on the deck,

You’ve fallen cold and dead.

My Captain does not answer, his lips are pale and still;

My father does not feel my arm, he has no pulse nor will;

The ship is anchored safe and sound, its voyage closed and done;

From fearful trip the victor ship comes in with object won;

Exult O shores, and ring O bells!

But I, with mournful tread,

Walk the deck my Captain lies,

Fallen cold and dead.

Resan till det röda huset

Idag är vi på resande fot.

Jag älskar att resa.
Resande för mig är ofta förknippat med att träffa släkt och vänner, sådana som man inte träffar så ofta. Det blir en oftast intensiv och hjärtlig stund tillsammans då vi knyter banden till varandra än starkare för varje år. Ibland kanske det känns meningslöst att ha vänner som man träffar väldigt sällan men våra vänner som vi träffar sällan är så värdefulla att en kort samvaro är gott i sig.

En annan resa är våra liv. Ibland har jag tänkt mig himlen som en stor röd västerbottensgård med oändligt många rum. Bilden haltar på många plan men när jag såg huset här på bilden kom dessa tankar till mig igen. Först såg jag på vägarna som möttes framför huset och tänkte på en sång från min ungdom som heter de kommer från öst och väst och finns i psalmboken som nummer 323.

De kommer från öst och väst,
de kommer från syd och nord
att sitta till bords
med Jesus en gång
och höra hans välkomstord
att honom förklarad se
och skåda hans härlighet,
taga del i sång och spel
en salig evighet

Källa: http://sv.wikisource.org/wiki/De_kommer_fr%C3%A5n_%C3%B6st_och_v%C3%A4st

Sen tänkte jag på soptunnan som finns innan huset. Där får vi möjlighet att kasta bort det som tynger oss innan vi kommer till huset. Soptunnan finns där vid vägarna så att man alltid har den möjligheten men det blir än mer konkret då vi närmar oss huset.
Husets invånare ser oss genom alla fönstren när vi kommer och kanske dom möter oss redan på trappen.