Döda poeters sällskap

Uppsala universitetshus devis
Uppsala universitetshus devis

Döda poeters sällskap är en film som berör mig på djupet.
Spockdelen (eller Bonesdelen) av min hjärna försöker intala mig att det bara är en film men se det går inte hjärtat på.
Filmen är gammal men det är uppfriskade att se unga människor våga tänka nytt, modigt och oerhört fel.
Jag skulle önska att mina barn blev fritänkare. Om han växer upp med insikten att “Tänka fritt är stort men att tänka rätt är större” så blir jag missmodig. För mig är det viktigt att våga provtänka och hela min gymnasietid gjorde jag och några goda vänner detta. Vi tänkte ständigt fel men ibland kom det några guldkorn som har burit mitt liv.

Tillbaka till Döda poeters sällskap. I en av scenerna blir den populära läraren sparkad och eleverna inser att nu är det slut på frihet. Eleverna ställer sig då på sina skolbänkar och säger: “Captain o captain”. Jag har förstått innebörden av händelsen men inte var frasen kommer från.

Idag har jag fått svaret. Det är från en dikt skriven av Walt Whitman och nedan följer den i sin helhet.

O Captain my Captain! our fearful trip is done,

The ship has weathered every rack, the prize we sought is won,

The port is near, the bells I hear, the people all exulting,

While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring;

But O heart! heart! heart!

O the bleeding drops of red,

Where on the deck my Captain lies,

Fallen cold and dead.

O Captain! my Captain! rise up and hear the bells;

Rise up–for you the flag is flung for you the bugle trills,

For you bouquets and ribboned wreaths for you the shores a-crowding,

For you they call, the swaying mass, their eager faces turning;

Here Captain! dear father!

This arm beneath your head!

It is some dream that on the deck,

You’ve fallen cold and dead.

My Captain does not answer, his lips are pale and still;

My father does not feel my arm, he has no pulse nor will;

The ship is anchored safe and sound, its voyage closed and done;

From fearful trip the victor ship comes in with object won;

Exult O shores, and ring O bells!

But I, with mournful tread,

Walk the deck my Captain lies,

Fallen cold and dead.