Programmering som en bild för skapelsen

Att programmera är något jag pysslat med sen jag fick min C-64 för +20 år sedan. Då var det ett program i Basic som fick en ballong att röra sig över skärmen. Efter lite googlande så hittade jag ett utdrag från C-64:a manualen på http://laserbrain.se. Se och njut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åren gick och jag avverkade många olika programmeringsspråk till min glädje. Tyvärr var jag inte en riktig hacker som jag minns en namne till mig här i stan var. Jag vill minnas att han gick runt med någon Amiga 500 reference guide under armen mest hela tiden. Själv beundrade jag honom djupt och önskade mig hans magiska krafter (inom assembler programmering alltså).

Nu kommer vi snart till förklaringen av ovanstående rubrik, men inte riktigt än.
I nuläget håller jag på och tragglar med att lära mig Objective-C vilket är det språk som används för att programmera appar till iOS enheter såsom iPhone och iPad men även för att skriva program till OS X för Mac. Det är alltid kul att lära sig nya språk för att se vilka fördelar som finns och vilka olika sätt man kan angripa problem på.
Jag läser boken iOS Programming: The big nerd ranch guide 3rd edition. En mycket innehållsrik och pedagogisk bok. När man programmerar Objective-C så finns det något som kallas för objektorienterad programmering. I korthet innebär det att man skapar modeller för programmeringsdelar som är självgående. När man sedan behöver använda sig av modellen så skapas ett objekt utifrån modellen med de funktioner programmeraren anpassat dessa för. Man kan även skapa en modell som ärver en annan modells alla funktioner och som man sedan modifierar och lägger till eller tar bort de funktioner man behöver. När jag satt och programmerade så slog det mig hur likt detta är skapelsen. Gud gör någon sorts grundmodell, låt oss kalla honom Adam. Denna grundmodell kan kopiera sig vidare och av olika orsaker så förändras delar av funktionaliteten hos människan när det skapas nya modeller. Den enda som vet hur grundmodellen var tänkt att användas är Gud (programmeraren). Bilden haltar på en del sätt, men jag kan mer känna igen mig i bilden av Gud som en objektorienterad programmerare än en målare eller skulptör. Bilden av Gud som målare antyder en viss form av kreativitet men inte kan en målning göra något mer än att vara vackra. Vi människor har skapats (programmerats) till mycket mer än så, vi är skapade till att förstå oss själva till viss del, att fortsätta guds arbete och mycket mycket mer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det tar också till viss del bort bilden av Gud som sitter vid sin dator och styr allt in i minsta detalj och ser till att onda och goda saker händer människor. Risken finns att bilden av Guds skapelse blir alltför mekanisk.
Så jag vill slå ett slag för bilden av Gud som objekt orienterad programmare (det måste inte vara objective-c utan Ada, Delphi eller något annat duger bra).
Tanken är inte heller ny utan uttrycks på något sätt i ex. filmerna Matrix eller olika typer av SF-böcker.

Läs på Wikipedia för mer fördjupning i ämnet.