Hermes Trismegistos

Mina förakademiska studier började med en bok om Egyptens pyramider. Där fanns en karta över de största och mest välkända pyramiderna i Egypten. Kanske inspirerad av något jag läst eller hört så fascinerades jag av dels deras utformning men även av deras storlek och mått. Talmystik har alltid intresserat mig och jag befinner mig i gott sällskap med en mängd olika människor, där vi har kineser som är besatta av siffran åtta (八 pinyin bā) eftersom den låter som ordet välgång (發 pinyin fā), vi har aposteln Johannes med sitt 666 (eg. 616), vi har judiska kabbalister, bibelkoden – länk, kristna pyramidnumerologer – länk. Listan kan bli väldigt lång och innehållsrik. Kort sagt siffror fascinerar och särskilt siffror som till synes verkar ha ett samband.

Nu till min första universitetskurs. Den hette och heter fortfarande Myt, Magi och Ockultism. Say what! Ska en präst verkligen hålla på med magi och ockultism kanske vän av ordning undrar! Det var verkligen en uppenbarelse i dess rätta bemärkelse på många olika sätt. Först av allt att jag klarade av kursen gjorde att jag senare vågade göra högskoleprovet med gott resultat, vågade söka kurser på universitetet för att 100+ hp senare våga söka till Johannelund och läsa till präst. Det är på ett sätt grunden till att jag är där jag är. Kursen i sig gick igenom olika sätt som vi har tänkt på magi och ockultism. Några av ögonöppnarna ska jag dela med mig av.

Magi och vetenskap

Idag sätter vi motsatstecken mellan magi och vetenskap. Vetenskap är en rationell metod där vi genom experiment (ibland) kan verifiera teorier och falsifiera teorier. En ständig progression i tänkande och förståelse. Olika vetenskaper behandlar olika ämnesområden. Det finns ett sökande efter att förena vetenskaper och hitta teorier som går att applicera på många olika delar av vetenskapen. Där finns tjusningen i att nu ha hittat Higgs Boson (gudspartikeln) som kan ge nycklar till fortsatt forskning och som verifierat vissa teorier.

Om vi lämnar nutidens forskning och backar 3500år och reser till nutidens Kina så utövade man spådomar på ett mycket konkret sätt. Även där utförde man försök, man skrev ned en frågeställning på ett sköldpaddsskal, slängde det i elden, analyserade sprickorna, sen inväntande man för att se svaret på frågan, skrev ned detta på skalet. På så sätt har man en förenklad metod för vetenskapligt tänkande. I det babyloniska riket finns liknande berättelser. Vi människor verkar ha en grundläggande förståelse för vetenskap även om man som i fallet med sköldpaddsskalen inte analyserade rätt säker. Eller snarare att man inte ställde frågor till rätt källa. Man hittade helt enkelt samband som inte fanns (som jag och pyramiderna). Sir Isaac Newton var en annan vetenskapsman som av många fått epitetet “den sista magikern”. Utan tvekan var han en person med skarpt sinne för vetenskap och gjorde många betydande framsteg inom bl.a. optik, gravitation m.m. Kanske mest känd för sitt äpple (Apple?).  Samtidigt var han fascinerad av alkemi. Hur kan man både vara alkemist och vetenskapsman?

Jag tror det som jag lärde mig på min universitetskurs var att den djupa längtan efter kunskap och förståelse kan yttra sig på olika sätt hos olika människor och att vetenskap och magi som metod inte behöver vara så långt från varandra när man ser saken ur ett idéhistoriskt perspektiv. Vill man läsa mer om “den siste magikern” så rekommenderar jag boken “The Last Sorcerer” av Michale White, t.o.m. Simon Singh gillar den, då måste den vara bra. Hur blev det med Hermes Trismegistos? Läs mer om honom i nästa inlägg då jag fortsätter min expose över Myt, Magi och Ockultism.

Bild från: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Hermes_mercurius_trismegistus_siena_cathedral.jpg